107. 

INDICATIVO IMPERFETTO ATTIVO
singolare 1.
2.
3.
laudandus eram (ero da lodare)
laudandus eras (eri da lodare)
laudandus erat (era da lodare)
plurale 1.
2.
3.
laudandi erāmus (eravamo da lodare)
laudandi erātis (eravate da lodare)
laudandi erant (erano da lodare)

INDICATIVO FUTURO ATTIVO
singolare 1.
2.
3.
laudandus ero (sarò da lodare)
laudandus ĕris (sarai da lodare)
laudandus ĕrit (sarà da lodare)
plurale 1.
2.
3.
laudandi erĭmus (saremo da lodare)
laudandi erĭtis (sarete da lodare)
laudandi erunt (saranno da lodare)

INDICATIVO PERFETTO ATTIVO
singolare 1.
2.
3.
laudandus fui (fui da lodare)
laudandus fuisti (fosti da lodare)
laudandus fuit (fu da lodare)
plurale 1.
2.
3.
laudandi fuĭmus (fummo da lodare)
laudandi fuistis (foste da lodare)
laudandi fuērunt (furono da lodare)

INDICATIVO PIÙ CHE PERFETTO ATTIVO
singolare 1.
2.
3.
laudandus fueram (ero stato da lodare)
laudandus fuĕras (eri stato da lodare)
laudandus fuĕrat (era stato da lodare)
plurale 1.
2.
3.
laudandi fuerāmus (eravamo stati da lodare)
laudandi fuerātis (eravate stati da lodare)
laudandi fuērant (erano stati da lodare)

INDICATIVO FUTURO ANTERIORE ATTIVO
singolare 1.
2.
3.
laudandus fuero (sarò stato da lodare)
laudandus fuĕris (sarai stato da lodare)
laudandus fuĕrit (sarà stato da lodare)
plurale 1.
2.
3.
laudandi fuĕrimus (saremo stati da lodare)
laudandi fuĕritis (sarete stati da lodare)
laudandi fuĕrint (saranno stati da lodare)